Inte många ögon var torra när lärarna sjöng sin låt "Hejdå".
Ja jag grät i alla fall.
Senare, efter att eleverna samlats klassvis kom de ut till caféterian med röda & blöta ögon.
Det var känslosamt och många grät, jag fångade Alva & Elin & Bea.
Jag förstår att de gråter.
Nu börjar en ny fas i deras ännu så unga liv.
Deras liv & leverna kommer ytterligare ett steg närmare vuxenlivet.
De är fulla av förväntningar på sig själva, på varandra och även från andra.
En del flyttar, en del bor kvar, en del ska plugga vidare, en del kom inte in där de ville och andra ska ta ett sabbatsår, över huvud taget är det mycket som händer. Både inuti och utanpå.
Det är skönt att gråta när man inte vet hur det ska bli.
Men min erfarenhet -ja jag har faktiskt viss erfarenhet- säger att det för det mesta blir bra.
Det kanske inte blir som man förväntat sig, men det blir bra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar