En artikelserie om svenskar i Afrika.
Mycket intressant och spännande, då jag själv bott i landet Botswana, som ligger norr om Sydafrika, söder om Zambia.
Jag instämmer helt & hållet i rubriken -kärleken till Afrika består.
Ett utryck heter ju "mal dÁfrique" och det stämmer, har man en gång varit i Afrika och gillat läget så vill man tillbaka, man har en djup känsla inombords för kontinenten och det land man blev "kär" i, en slags sjuka med andra ord som inte försvinner.
Och det här var ju ännu roligare!
Att läsa om folk jag känner, eller kanske ska säga kände.
Men, jag vet i alla fall precis vad de pratar om, det att de inte vill byta med någon.
För jag sitter här i landet Sverige och skulle gärna vilja byta med Mattias eller Kent!
Jag vill gärna flytta tillbaka till Botswana någon gång.
Jag älskade det landet!
Så här i efterhand -och ett antal år klokare- kan jag inte förstå vad jag skulle till Sverige och göra.
Nja, så kan jag kanske inte säga tycker många. Men det kan jag, jag gjorde ju det!
Luften, stämningen, känslan, bushen, värmen, den röda jorden. Alla safaris jag var på. Livet som var så lätt att leva. No mathata!
Jag kände att jag var i mitt rätta element när jag var på safari. Jag älskade det sk "hardship" som man upplevde i bushen, att allt var dammigt, att man ibland körde fast på en "salt pan" eller i sanden nånstans.
Jag älskade regnet i Botswana, åskan & blixtrarna som var rena skådespelet.
Och den underbara känslan när ett skyfall sköljt av allt damm från växtligheten så att färgerna sprakade.Den underbara doften och trycket i luften då en sandstorm -eller regn- är på väg.
Den fantastiska känslan av ynnest att få titta på en hjord elefanter vid ett vattenhål-eller lejon.
Den pirriga känslan av att över huvud taget vistas i den vilda naturen och vara beredd på allt möjligt som kan hända. En orm som ringlar sig ned från ett träd framför dina fötter. En skorpion där du tänkte sätta dig. En spindel i din sko. En elefanthona som blir förbannad om du kom emellan henne och hennes unge. Flodhästar som kan "poppa upp som gubben i lådan" då du färdas i en "makoro" (urholkad trädstam) i Okavango.
Ja, listan kan bli lång, oerhört lång.
Det är antagligen allt sammantaget som som fick mig att falla för landet Botswana och att längta dit.
Därför blir jag besviken när jag läser flera av kommentarerna på artikeln Kärleken till Afrika består - DN.se.
Många verkar tro att ett fåtal människors perversa läggning gör sig gällande för alla.
Beklagligt, tråkigt och inskränkt -tycker jag.
Dessutom är det väldigt fördomsfullt.
Är det något man lärt sig när man bott utomlands så är det att inte vara fördomsfull, att inte dra förhastade slutsatser, att det som är "fint" i ett land kan vara "fult" i ett annat, så kom inte och tro att du vet "var skåpet ska stå" eller bedöm situationen efter dina mått, för måtten kan vara helt annorlunda i andra kulturer.
1 kommentarer:
Du har så rätt ang. fördomsfulla kommentarer. Det skriver bara de som inte rest runt i världen och som inte upplevt andra kulturer.
Skicka en kommentar