Idag flög min lilla stumpa iväg till sin pappa som har ett hus i Torreveja.
Kunde ju inte låta bli att fotografera henne. Min dotter är hon i stråhatt längst till höger på bilden.
Visst syns det att hon är på resande fot?
Min mamma & jag satt kvar och vinkade ända tills att planet var uppe i luften. Jag vet ju att det kommer ju bli jättemysigt för henne att vara där, men det känns ändå konstigt att släppa iväg henne sådär alldeles själv upp i luften. Tur att det inte var några byten för det hade nog inte jag klarat, däremot skulle min dotter klara det galant.
När jag var i hennes ålder flög jag alldeles själv till och från Botswana. Då kunde det vara byten i både Köpenhamn och Frankfurt. Jag flög bland annat via Heathrow London, Charles De Gaulle Paris, Schipol i Amsterdam. Det hände att jag var tvungen att förflytta mig mellan olika terminaler, att det blev förseningar, långa väntetider. Jag fattar faktiskt inte att mina föräldrar vågade släppa iväg mig sådär. Men det är klart, de var ju liksom tvungna. Men tänk att på den tiden fanns ju inga mobil telefoner att meddela sig med, så om jag var försenad fick de liksom bara invänta nästa plan som anlände till Gaborone och hoppas att jag var med.
Ja huuu, jag är glad att min dotter flög direkt utan byten och att det finns mobil telefoner nu för tiden!
Dela med dig... eller följ mig...
tisdag 27 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja nog känns det i ett modershjärta när barnen/ungdomarna ger sig iväg! Men blandade känslor är det! Stolthet, sorg, glädje, ömhet....
Mmm verkligen mycket blandade känslor. :o)
Skicka en kommentar