Jag bli tokig på mig själv.
Att det ska va så svårt att SÄTTA IGÅNG!
Kommer hela tiden på saker som "jag ska bara" göra innan jag tar itu med det där som inte är sååå kul.
Visst, de där "jag-ska-bara-göra" sakerna är också viktiga men inte lika viktiga som de jag borde göra.
Och jag som tycker att jag annars har så bra disciplin när jag jobbar hemifrån -som anställd alltså.
Hur långt ska det gå innan jag sätter fart?
Fast gårdagens bokföring gick ju galant, blev till och med klar före deadline som var idag.
Och jag vet att jag fixar det jag borde göra innan deadline som är måndagen den 6:e september då jag har första kundbesöket. Men det stör mig att jag inte tar tag i det NUUU.
PROKRASTINERA
Så heter det jag gör, jag vet det.
Blev nyfiken och googlade, fick 3290 resultat på 0,07 sekunder, och den översta var reklam där i alla fall jag uppfattar det som att prokrastinering är sammankopplat till ADHD.
Så det kanske är det jag har?!
Egentligen borde jag gå och lägga mig nu men hjärnan drar ju igång och jag blir nyfiken.
Jag tror ändå att de flesta skjuter upp saker lite då & då, utan att ha ADHD eller någon annan patologisk (sjuklig) orsak. Och nu måste jag ju bara googla lite till för att stilla min nyfikenhet, kanske det ligger något i min fundering!
Tänka sig; jag hittar en hel del intressanta artiklar, bla i Aftonbladet, som inte gör så stor grej av det.
Däremot på SvD verkar det mycket allvarligare att vara en prokrastinerare.
Även på Wikipedia verkar det ganska allvarligt.
I den här artikeln i UNT tar de upp prokrastinering genom att blanda humor och allvar medans den här artikeln i UNT framhäver fördelarna med att prokrastinera.
Sista artikeln gillar jag bäst eftersom Anita Beckman (etnolog vid Göteborgs universitet) menar att prokrastinering kan vara ett sätt att sno åt sig livets tomrum och att det tyder på kulturell kompetens.
JAG HAR INTE ADHD UTAN ÄR KULTURELLT KOMPETENT
Nu känns allt mycket bättre när jag kan gå och lägga mig som en kulturellt kompetent person.
Dela med dig... eller följ mig...
tisdag 17 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha, jag tror att jag har samma diagnos som du! Av någon anledningen tycks jag leva efter mottot "varför skjuta till morgondagen det som du kan skjuta till i övermorgon". Varför är det så fruktansvärt jobbigt att ta tag i vissa saker och prioritera det som man inte borde prioritera!?!
Tänk om vi det visste? Men ibland är det rätt skönt att prokrastinera... ;o)
Jag är med på listan, sitter här och läser ditt inlägg om prokrastinering istället för att betala räkningarna som är sååå tråkigt =)
Frej; Ja det verkar vara en vanlig företeelse att skjuta på tråååkiga saker, men jag hoppas du får ändan ur vagnen och betalar räkningarna till slut!
Skicka en kommentar