Håller på att försöka få grundare tandköttsfickor innan allt ramlar av och det är kört och det blir dags för löständer. Japp. Så är det. Så illa.
Efter detta inte alls så roliga besök (i långa loppet) kommer jag på mig själv att gå runt och LE mot folk.
Fatta: JAG LER MOT ALLA JAG MÖTER!!!
Som en tok, som en galning på rymmen. Varför?
Hallå?
Visst, en och annan främling blir kanske lite glad nånstans inombords av att möta en galet leende människa, men JAG DÅ?
Kan inte nån le mot mig -utan att jag ler först- för bövelen!?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar