Solen sken och vi hade inte bråttom. Det var så härligt så.Verkade först som om Smylla inte ville gå, men så kom jag på att hon egentligen bara var rädd att jag skulle springa.. stackars vovve.
Därför var det så skönt att inte ha bråttom, inte springa utan låta henne nosa och greja lite här och var.
Vi spenderade två timmar i maklig takt, massor med revirpinkande och stunder då hon -och jag- bara stod och nosade i luften, som för att insupa allt som sker här och nu. Ja vi njöt.
Såklart gick vi till Gamla Uppsala Högar och frälsarkransen, som är en meditationsplats.
Där har man installerat ett antal stenar som symboliserar olika saker här i livet som man kan vilja kontemplera över. Frälsarkransen är ett redskap du kan använda dig av på den svåraste av alla resor – den som går inåt. Varje pärla/sten symboliserar något som har betydelse för dig, och om du går inåt i dig själv och funderar lite på dessa punkter, så blir du faktisskt lite klarare på vad du själv vill och vad som är viktigt i livet, för dig. Du vet själv vad, men kan behöva lite stöd på vägen.
I alla fall så gillar jag den platsen, solen ligger på och den ligger lite högre så man lätt kan se om det kommer fler dit.
Vi satt på en bänk där i solskenet, Smylla och jag.
Och njöt av solen, och värmen från den.
Ljuset. Lugnet. Luften. Vinden. Dofterna.
Tog några bilder, med mobilen.
Om du är nyfiken kan du titta in på frälsarkransens Facebooksida, eller kanske kolla Svenska kyrkans sida HÄR, eller Wikipedias sida HÄR.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar