Paus?

Nä, det hade jag inte tänkt att ta, fast man skulle kunna tro det.
Sen jag skrev sist har jag varit överallt känns det som, ja ända nere i Afrika faktiskt.
I Botswana närmare bestämt, och väl där har jag flängt runt i hela landet.
På underbara safaris har jag varit, i Victoria Fallen på Zimbabwesidan, och jag har till och med dansat med san-folket i Ghanzi, Botswana. Å jag längtar tillbaka!
Ja jisses vad tiden går fort.
Vi flög ner dit den 15 december 2011 och jag kom hem den 16 januari 2012.
Och "vi" det var; jag & min dotter Alva, min sambo Johan & hans dotter Julia, min mor Marianne & min far Ole, min bror Petter & min svägerska Kristina & min brorsdotter Lovisa, Johans mor Ann-Sofie & hans far Pekka. En nätt liten grupp på 11 personer.
Planerat hemkomstdatum var 10 januari, men tyvärr blev min far sjuk därnere så jag fick stanna kvar några extra dagar för att hjälpa till. Nu är han bättre, inte helt frisk som jag ser det, men bättre.
Sen blev min dotter sjuk några dagar efter att jag kom hem, det visade sig att hon fått salmonella i blodet, dvs blodförgiftad. Usch så hemskt.
Till att börja med fick hon antibiotika intravenöst och nu är det i tablettform, så det här ska gå minsann.
Men man får sig en tankeställare -och en knäpp- när ens nära och kära blir dåliga.
Börjar tänka på konsekvenser; vad kunde hänt om vi inte åkt till akuten i tid osv.

Först nu börjar vardagsrutinerna börjar falla på plats igen, om än motvilligt.
Jag fortsätter med mitt; löpträning, söka jobb med ljus & lykta samt hålla hemmet i skaplig ordning.
Ska faktiskt på en intervju imorgon -ska bli kul!

Hur som helst, innan vi for köpte jag ett sk "turistobjektiv". Smart tänkte jag.
Då behöver jag inte byta objektiv när jag ska fota alla djuren på långt håll. Plus att mitt gamla gamla objektiv inte funkar så bra. Gôrsmart helt enkelt.
Tyvärr visade sig objektivet vara skit rent ut sagt. Men det såg jag ju inte förrän jag kom hem och såga alla 933 bilder i datorn. Nä fy f-n sicka hemska bilder.... alla var liksom suddiga, korniga, ungefär som om fokus har skett en meter före eller bakom objektet.
Snacka om besvikelse, för att inte tala om ilska.
Jag blev så förbannad att jag åkte tillbaka till Netonnet, högröd i ansiktet och stridsyxan i högsta hugg.
Visade dem alla bilderna och skällde ut den stackars killen så det sprutade saliv om mig och tänka sig; de köpte tillbaka objektivet!
Men nu funderar jag på att gå vidare och stämma någon.
Tänk; jag åkte ända till Botswana -landet som äger mitt hjärta- och fotograferar min resa med avsikten att använda mig av bilderna för att sälja in en liknande resa!

Respektingivande lejon i Moremi, Botswana

Morrrrrrr!!!!!!
Funderar faktiskt på att ringa konsumentombudsmannen -eller kvinnan- i kommunen och höra om de tror jag kan tänkas ha nån chans till ersättning för ny fotoresa. Men jag drar mig för det.
Har liksom inte uppbringat tillräckligt med positiv energi för att orka.
De senaste två veckornas dramatiska vändningar har liksom tärt på mig, energin som jag fick från luften och miljön i Botswana dränerades fortare än planerat, så nu måste jag skjutsa på den med löpturer & promenader i Gamla Uppsala-luften. Men det ska nog gå bra, jag är stark!
Inom kort kommer jag lägga ut fler bilder från resan. Tror jag skapar en egen sida på min blogg för det.
Så håll utkik vetja!