Det kom jättemånga men tyvärr handlade inte alla av mig, men de flesta var dock glatt överraskade av det stora utbudet av kläder.Och en kontakt leder säkerligen till en modevisning till våren, det blir man ju glad av.
Iallafal, när jag packat ihop allt och hämtar bilen, så står jag så till att jag måste backa ut.
Lite små-bråttom hade jag eftersom jag ville hem.
Tittar i backspeglarna, jajamensan, fritt fram.
PANG!
Vad var det?
Lägga i ettan, gasa & ratta, backa & ratta på nytt … ojsan…
Hoppsan, en gatulykta! Oj va klantigt…. Hahaha… men ändå faktiskt glad över att det inte var någon levande -eller ännu värre -död.
Fortsätter backa klart, lyckas INTE köra på något eller någon mer, blir så glad att jag skrattar ljudligt i bilen, noterar att två tanter står bredvid och tittar med ögon stora som tekoppar, pekar bakåt bilen till.
Så jag skuttar ur bilen, ser till min förskräckelse att gatulyktan faktiskt nästan är av…. OJ OJ OJ. Men den sitter i alla fall fast i betong fundamentet, fast snett då…
Vad göra? Ringa kommunen? Polisen? Försäkringen, gäller den? Oj hur mycket ska detta kosta?
Näe, kommer fram till att jag gör så förbaskat rätt för mig i samhället & överlag så denna gång tutar och kör jag.
Backar klart till entrén, lastar in & tuffar så hemåt, ser en sned gatulykta, oj så sned den har blivit, undra vad som hänt… sorry!

2 kommentarer:
Hehehe....oj då! Shit happens. Klart vi snart skall ses igen.
Klart att vi tackar JAAAAAAAAA till middag den 31 oktober. KLART!
Skicka en kommentar