Stackars kvinna
Idag var jag på ett äldreboende med butiken.
Det var en dag som alla andra då jag besöker äldreboenden förutom att två omständigheter påverkade mig mycket starkt.
1. En kvinna, vi kallar henne ”vårdtagaren”, som var kraftigt överviktig kom, hon satt i rullstol och hade med sig en "personal" till sin hjälp.
Kvinnan har handlat av mig förut så när jag såg henne log jag och hälsade igenkännande.
Samtidigt som jag närmade mig ”ekipaget” slogs jag av en vägg som stank ammoniak, alltså gammal urin.
Stanken var så kraftig att jag nästan studsade tillbaka, odören var så läskigt påtaglig och omringade kvinnan som befann sig i cirkelns mitt. Cirkel var 6 meter i diameter. Usch ja, men sånt här får man tyvärr vara med om ibland i mitt jobb; det är bara att bita ihop. Men naturligtvis undrar man hur det kan lukta sååå fruktansvärt stickande starkt & illa. Jag menar att om man får duscha varje dag så hinner inte ammoniak lukten utvecklas, tror jag i alla fall, men jag vet i ärlighetens namn inte hur fort urin börjar lukta illa, så jag ska kanske inte uttala mig om detta faktum.
2. I tillägg till urin-auran så stod ”personalen” med armbågarna i kors och lyfte inte ett finger för att hjälpa vårdtagaren.
Personalen var totalt likgiltig och detta gör så ont i mig. Jag behövde lite uppgifter av vårdtagaren då hon ville betala på räkning, men hon kunde inte sitt personnummer så jag fick fråga personalen –Vet inte, svarade hon, jag är bara extra personal.
Men va fan, det spelar väl ingen roll. Är man anställd för att ta hand om andra människor så har det ingen betydelse om man är fast anställd, timanställd, vikarie, extra personal eller vad det nu kan heta. Det finns nåt som heter sunt förnuft, omtanke och folkvett. Normal omtänksamhet och respekt är väl inte för mycket begärt. OK, personalen kanske inte hade vaknat på rätt sida, kanske inte hade sin bästa dag, men lite omsorg är väl ändå på sin plats på ett äldreboende kan tyckas, eller hur?
Sånt här får en att fundera på sin egen ålderdom för att inte tala om mina nära och kära.
Sånt här får en att fundera på vad sunt förnuft, omtanke och omsorg är, på vad det betyder för oss mänskliga varelser.
Det får en att komma till insikt om att en del människor lider brist på sunt förnuft och omtanke om andra.
Det får en att fundera på hur en del människor blivit uppfostrade, vilka värdegrunder har de fått lära sig sedan barn.
Hur vill vi att andra ska behandla oss? Att behandla varandra väl känns som en medfödd mänsklig önskan.
Ja det är mycket funderingar i huvudet nu. Som berör mig och alla människor.
Idag var jag på ett äldreboende med butiken.
Det var en dag som alla andra då jag besöker äldreboenden förutom att två omständigheter påverkade mig mycket starkt.
1. En kvinna, vi kallar henne ”vårdtagaren”, som var kraftigt överviktig kom, hon satt i rullstol och hade med sig en "personal" till sin hjälp.
Kvinnan har handlat av mig förut så när jag såg henne log jag och hälsade igenkännande.
Samtidigt som jag närmade mig ”ekipaget” slogs jag av en vägg som stank ammoniak, alltså gammal urin.
Stanken var så kraftig att jag nästan studsade tillbaka, odören var så läskigt påtaglig och omringade kvinnan som befann sig i cirkelns mitt. Cirkel var 6 meter i diameter. Usch ja, men sånt här får man tyvärr vara med om ibland i mitt jobb; det är bara att bita ihop. Men naturligtvis undrar man hur det kan lukta sååå fruktansvärt stickande starkt & illa. Jag menar att om man får duscha varje dag så hinner inte ammoniak lukten utvecklas, tror jag i alla fall, men jag vet i ärlighetens namn inte hur fort urin börjar lukta illa, så jag ska kanske inte uttala mig om detta faktum.
2. I tillägg till urin-auran så stod ”personalen” med armbågarna i kors och lyfte inte ett finger för att hjälpa vårdtagaren.
Personalen var totalt likgiltig och detta gör så ont i mig. Jag behövde lite uppgifter av vårdtagaren då hon ville betala på räkning, men hon kunde inte sitt personnummer så jag fick fråga personalen –Vet inte, svarade hon, jag är bara extra personal.
Men va fan, det spelar väl ingen roll. Är man anställd för att ta hand om andra människor så har det ingen betydelse om man är fast anställd, timanställd, vikarie, extra personal eller vad det nu kan heta. Det finns nåt som heter sunt förnuft, omtanke och folkvett. Normal omtänksamhet och respekt är väl inte för mycket begärt. OK, personalen kanske inte hade vaknat på rätt sida, kanske inte hade sin bästa dag, men lite omsorg är väl ändå på sin plats på ett äldreboende kan tyckas, eller hur?
Sånt här får en att fundera på sin egen ålderdom för att inte tala om mina nära och kära.
Sånt här får en att fundera på vad sunt förnuft, omtanke och omsorg är, på vad det betyder för oss mänskliga varelser.
Det får en att komma till insikt om att en del människor lider brist på sunt förnuft och omtanke om andra.
Det får en att fundera på hur en del människor blivit uppfostrade, vilka värdegrunder har de fått lära sig sedan barn.
Hur vill vi att andra ska behandla oss? Att behandla varandra väl känns som en medfödd mänsklig önskan.
Ja det är mycket funderingar i huvudet nu. Som berör mig och alla människor.
Folkvett. Känsla. Sunt förnuft. Ömhet. Att vara mänsklig. Empati. Kärlek. Visdom. Omsorg. Altruistiskt beteende. Att vara ”god”. Klokhet. Hyfs. Vett. Etikett. Förnuft. Omdöme. Samförstånd. Att vara närvarande. Intelligens. Engagemang. Omtänksamhet.
Allt det här är för mig positiva egenskaper och jag skulle önska fler hade mer av dessa kvalitéer.
2 kommentarer:
Ja, usch! Vad sorgligt. Jag vill inte bli gammal om det skall vara så.
Ja usch, vi måste se till att de unga som kommer ta hand om oss en vacker dag har ett gott hjärta och bryr sig, eller hur!?
Skicka en kommentar