När inget stämmer

Idag har inte varit en av mina bästa dagar.Kan inte sätta fingret på det, men det känns på nåt vis som mina känslor inte når fram till hjärtat. Som om känslorna finns där och bubblar men ändå inte berör. Vet inte varför, men en märklig dag har det iallafall varit. Som om jag inte bor i mig själv. Som om livet inte har någon inverkan på mig, fast jag vill.Jag har ingen anledning att känna så här. Jag trivs med mitt jobb, jag trivs med min sambo Johan. Jag trivs i mitt hus. Jag trivs i min kropp. Jag trivs med mig själv. Eller gör jag det, på riktigt? Kan tycka jag borde gå ner några kilon, att mitt hår kunde vara tjockare, att mina lår kunde va smalare, men det är ju bara småsaker. På det stora hela trivs jag med mig själv, är nöjd med mig själv, både med mitt yttre och mina inre kvaliteter. Men dagens konstiga känsla, vad kommer den från?

Kanske en begynnande känning av att vara 40 plussare? Jag har ju inte kännt av eller ens varit i närheten av någon 40-årskris tidigare utan tvärtom varit stolt över mig och min ålder.

Fast det är klart, en sak jag absolut inte trivs med är soffan som står utanför entrén.... haha. Det börjar faktiskt likna en "konst installation" på riktigt nu....
här kommer egenhändigt skapad dikt till installationen:

förruttnelsen kryper obarmhärtigt uppför soffkantens tyg
höstens färggranna löv försöker förgäves skyla
såväl som förgylla den trådslitna soffan
kastvindarna sliter i tyget
fuktigheten låter ej torkan besegra
löven kan vare sig bestämma riktning i luftrummet
ej heller sin plats på det blivande monumentet över förmultningens frukt

Bild på installationen kommer imorgon, den måste ses!

Åh, det var skönt att dikta lite, jag mår faktiskt bättre, kom liksom lite närmare mig själv.