Ena stunden ser jag Alva fara in bland träden, hinner faktiskt tänka att "vad bra hon åker men bäst jag åker efter henne i pisten så jag ser att hon kommer ut från skogen" och nästa sekund ser jag ett moln av snö och all snö från en gran vid pistkanten faller ned.
Jag åker störtlopp dit och Alva gråter och kravlar sig utåt mot pisten, hon kan nästan inte röra sig, har ont, höften värst. Jag får inte röra henne. Usch. Hemskt. En man stannar och jag ber honom skicka efter en hjälp eller en skoter. Alvas skidglasögon är fulla av snö. Det dröjer JÄTTELÄNGE men till slut kommer skotern, skoterföraren Mats konstaterar att Alva inte kan åka skoter ned och ringer efter en annan skoter med vagn för skadade. Jackan har märken efter stammen vars grenar är avbrutna. Hjärtat dunk dunk, Alva gråter har så ont så ont. Skoter med vagn kommer och läkaren likaså. Alva hjälps ned i vagnen, hon kan inte stödja på benet och jag kan inte göra annat än att överlåta det praktiska till dessa erfarna människor & försöka behålla lugnet. Hennes halsduk är full av granbarr och kvistar. Hon bäddas ned bland filtrar och stödkuddar. De åker en annan backe ned som inte är så brant som den vi befinner oss i, jag skidare ned till sjukstugan.
Efter undersökning var läkaren till 99,9% säker på att det inte är en höftfraktur, men om smärtan blir värre måste vi till röntgen i Östersund. Nu fick vi hyra kryckor eftersom det gör ont i högra höften vid belastning. Hoppas nu verkligen att det inte är en fraktur. Hoppas hon bara får blåmärke. Alva kommer få ont imorgon så mycket vet vi, men hoppas innerligt att smärtan i höften på högersidan är mindre kännbar vid belastning imorgon för då är det inte höftfraktur. Och faktiskt, redan i kväll så gick det bättre med kortvarigt & lätt belastning. Så det finns hopp. Läkaren trodde inte att Alva skulle klara åka skidor förrän kanske en vecka, men då är vi hemma i Uppsala och henns dans drar igång. Alva var orolig för hur det skulle gå med dansen men vi får ta en dag i taget och hela tiden hoppas nästa blir bättre.
Nu är jag själv jättetrött och vill sova. Alva sover sedan nån timme. Ett glas med värktabletter står bredvid sängen om hon vaknar och har ont. Hoppas det är bättre imorgon. Hoppas hoppas hoppas.
Bilden här nedan tog jag på toppen innan vi åkte i backen som Alva ramlade i.
2 kommentarer:
Men stackars er! Det är så trist när man precis kommer upp och så ska detta hända! Hoppas nu att det ändå går bra-♥-
Usch ja, det var så hemskt.
Men nu är det bra som tur är.
Återigen, tack för din omtanke.
Skicka en kommentar