Det var lite nervöst innan det hela startade men sen gick det galant.
Trodde jag skulle bli helt slut i armarna men så farligt blev det inte.
En man (göteborgare) sade att vi kvinnor orkar tolka längre/bättre eftersom vi bär matkassarna, iallafall var det så hemma hos honom sade han. När han kom på vad han sade, så skämdes han lite faktiskt... Hans fru som tolkade före mig sade inte något under hela tolkningen. Vibeke blev jättetrött i armarna (!!!) men inte Inga-Lena som faktiskt tolkade med en hand emellanåt (hon vilade!!!). Jag orkade trots skadad axel (första åket minns ni väl!!!).
Väl uppe vid raststugan Fjällskarven tog vi en tur och retur till Fjällskarven där vi intog medhavd fika. Därefter bar det av hemåt igen till Fjällkällan. De hade lovat bättre väder men sikten blev bara sämre och sämre och snön yrde.
Vibeke försvann då hon höll på att ramla ner i en bäck. Inga-Lenas skidor isade igen så hon promenerade på skidorna, själv skred jag som i en dimma.
Äntligen kom vi hem igen!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar