Enligt ne.se: mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk.
Enligt Wikipedia: mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen.
Fundera på vad det innebär
- att stå upp för någon som blir utsatt för kränkande handling tex mobbning eller utfrysning
- att rädda någon från att bli misshandlat eller utsatt för annat fysikst våld
- att ingripa och stoppa en pågående våldtäkt
Genom att du ingriper riskerar du att själv bli misshandlad, utfryst, knivskuren, mobbad, utesluten.
Hur känner du i hjärtat inför detta?
Är det etiskt försvarbart att upptäcka en pågående våldtäkt och passera utan att ingripa? Kan du sova om natten om du inte hjälpt en människa i nöd?
Personligen skulle jag inte kunna sova och inte förlåta mig själv om jag handlat i strid med mina värderingar, dvs i grund och botten att bry sig. Jag skulle må dåligt om jag varit passiv i ett sådant läge.
För mig är civilkurage att ta ansvar som medmänniska vilket i sin tur är att bry sig, att inte blunda för händelser i din omgivning, att ta ansvar för dina värderingar. Civilkurage innebär att man har medkänsla, känner empati, att man har "sunt förnuft", att man är mänsklig, att man vill hjälpa, att man agerar. Motsatsen till civilkurage är tex att sticka huvudet i sanden och vägra att ta sitt personliga ansvar. Man saknar civilkurage om man inte bryr sig.
I Sverige har vi försökt skapa ett samhälle som ska ta ansvar genom olika myndigheter, vilket är bra ur många aspekter som jag inte går in på nu då det inte berör just detta ämne. Enligt mig har tyvärr detta samhälleliga ansvar fått den konsekvensen att ingen, eller mycket få, törs säga ifrån eller agera, pga risken att själv ”åka dit”, dvs. att bli bestraffad av våra egna myndigheter, eller så vågar man inte pga risken att själv åka på stryk rent fysiskt. Det finns många som hellre låtsas att de inte ser för då slipper de ta ansvar. Med attityden "Nä men jag såg inget hörde inget" slipper man ju undan, man har liksom inte gjort något fel. Är det inte dags att se sanningen i vitögat, att börja ta ansvar och ta tjuren vid hornen. Hur ska vårt samhälle bli om inte vi själva som lever i samhället kan få vara mänskliga?
Men faktum är att jag personligen är ointresserad av det formella ansvaret, det som finns reglerat, om det handlar om våra liv. Kan jag förhindra eller avbryta tex en misshandel, ja då gör jag gärna det, kanske jag har slått skurken på käften, men vad gör det när jag kanske har räddat ett liv?
Det är tragiskt att det ska gå så långt i vårt samhälle att vi måste lagstifta om civilkurage. Men bättre sent än aldrig. Jag tror att grunden till avsaknaden av civilkurage kommer sig av de värderingar som vuxna fostrar sina barn med; tror man att "nån annan" tar hand om "det" så är det lätt att lära sig att inte ta ansvar. Om man dessutom bara får lära sig om sina rättigheter, hur ska man då veta vilka skyldigheter man har? Som sagt, det är bedrövligt att vi över huvud taget tvingas diskutera en lag om civilkurage, att alla är skyldiga att gripa in när en annan människa befinner sig i nöd. Detta borde finns inom oss redan från början! I och för sig tror jag gott, jag vill tro att det goda finns där inom oss, annars skulle antagligen inte så många välja att lura sig själva genom att "blunda" inför kränkningar, övergrepp, våld.
Jag uppmanar alla att reflektera över ansvarets betydelse i olika situationer, att reflektera över sina och andras handlingar.
Jag har googlat på orden; civilkurage, ansvar, feghet, etik, moral, mod, likgiltighet, heder med mera, och miljontals artiklar kommer upp. Det kan vara svårt att sålla. Nedan är iallafall några länkar till intressanta artiklar om civilkurage. Läs och reflektera; kan du göra något själv?
Feghet och likgiltighet - Prästen Mikael Bedrups goda tankar…
Jag skulle göra likadant igen - DN.se
I vilket samhälle vill du leva? - DN.se
Civilkurage kan inte beordras - hd.se
Grova sexövergrepp filmades - SvD.se
Svensk massflykt från ansvar - SvD.se
Vem bryr sig om vår tids slavar? - SvD.se
0 kommentarer:
Skicka en kommentar